This is Africa!

Jambo! Mambo? -Poa. (Hej! Hur är läget? -Helt okej.)

"T.I.A." är ett nytt uttryck vi har lärt oss. Uttrycket kan dyka upp senare i bloggen, då ska ni veta att det står för "This is Africa". Det används tex om en person kommer supersent eller om bussen aldrig kom. :)

Efter safarituren lämnar vi Arusha för att spendera natten i Moshi, utanför Moshi finns ett barnhem vi planerat besöka. Det är mörkt i Arusha och vi är trötta. När vi äntligen satt oss på rätt buss känns det som timmar innan avgång (T.I.A.). Under denna väntan bygger vi upp oro kring bussturen. Man skulle väl inte vara ute när det är mörkt? Man skulle väl inte åka buss alls i Africa? Kör dom inte som galningar? Var är bältet? Borde vi bokat hostel i Moshi? Så snart bussen börjat åka märker vi att det inte var så farligt. Vägarna är bra och busschauffören kör lugnt. Slumrade lite till och med. När vi kommer fram till Moshi hugger vi första bästa taxichaufför och ber honom köra oss till ett hostel. Vi hamnar på Kilimanjaro backpacker hostel och det visade sig vara riktigt bra! Här finns frukost, wi-fi och varma duschar inkluderat i ett bra pris per natt.

Morgonen efter tar vi sikte på barnhemmet och ett vattenfall nedanför Kilimanjaro. Minibussen vi tog till barnhemmet var spännande, vi stannade mitt i ingenstans på grund av rökutveckling från ena hjulet (T.I.A.). Imponerad av hur snabbt folk här åtgärdar sina trasiga bilar. Dom är alltid redo med all utrustning och lagar bilen själva på 30 min. 

Besöket på barnhemmet (Mokicco orphanage) var en rolig upplevelse. Det var väldigt fint och välordnat i jämförelse med allt annat vi sett såhär långt. När vi kom dit träffade vi en stor afrikansk kvinna som pratade knackig engelska. Det var när hon frågade om vi inte kunde prata svenska med varandra vi upptäckte att det var ett svenskdrivet barnhem. Överraskade bytte vi snabbt till svenska. Hon berättade att hon levt i Sverige 24 år och att mannen som startat barnhemmet är en svensk man som bodde här i huset bredvid. Tyvärr skulle kvinnan på ett möte med en pastor. Det gjorde inget för vi blev runtvisade av den snälla trädgårdsmästaren istället. Barnen var bedårande. Vi blev oerhört imponerade när ett av barnen plötsligt sa en mening på svenska. Därefter ställde dom upp sig på rad och började sjunga svenska barn-sånger. Dom var så duktiga! Väldigt kul och oväntat att höra gamla söndagsskolesånger. Till exempel "Jag går på livets väg" eller "Jesus älskar alla barnen".  

Barnen blev överlyckliga när vi tog fram leksakerna vi hade med oss från Sverige. Gosedjur, flaggor, plastlejon m.m. Det svenska godiset tog snabbt slut! Dock spottade dom flesta barnen ut saltlakritsen med en missnöjd min. 

Vi gav även barnen ett brev från Markus, en kompis som varit på besök tidigare. Med i brevet fanns några foton som barnen blev glada för. Efter vi lekt med barnen och sett oss runt hela området var det dags att gå. 

En guide hade följt efter oss till barnhemmet och satt och väntade på oss. Han ville genast visa oss vattenfallet så vi följde efter honom på en halvtimmas promenad genom plantage, varierade vegetation och över bäckar. Han berättade om alla växter vi tittade på och hade mycket att berätta om området eftersom han var uppväxt här. Vattenfallet var fint, väldigt högt fall men dock inte så mycket vatten som alla hade fått det att låta som. Men vi var nöjda och började gå tillbaka mot byn. 

När vi var framme i byn återförenades vi med Titziana, vår italienska kompis vi var på safari med. Hon tog vår guide på en snabbtur till vattenfallet medan vi åt mat. Tydligen var det känsligt att vår guide fick gå med en till turist samma dag, en annan guide blev upprörd och kändes nästan hotfull mot oss (T.I.A.). Vi hade väldigt svår att förstå varför han var arg på oss för det, men snart var det över och vi var alla tre på väg tillbaka till Moshi efter en riktigt bra dag. Åter på backpacker hostel tog vi oss lite wi-fi tid. Imorgon bitti åker vi till flygplatsen för att flyga till Zanzibar. 

Hakuna Matata rafiki! (Inga bekymmer kompis!)